Ingen att prata med.....
Det finns nog ingen i hela varlden som jag verkligen kan prata med....
Och jag har sa mycket jag skulle behova prata om....te.x om min pappa....
Anledningen till att jag inte kan oppna upp mig for folk ar antagligen min pappas fel....
Jag har bott hos honom en langre tid nu och han bryr sig aldrig i mig....vi pratar MAX 1 minut per dag....sen ringer hans javla fitt telefon...
Men det varsta ar att jag har vant mig och kan istallet inte prata med nagon.....har forsokt....lovar.....
Om han skulle for en skulle fraga mig hur jag mar eller hur dan har varit skulle jag bara saga: bra.....
Han ser mig mer som en kompis an sitt barn....vare sig det ar med flit eller inte....
Han pratar med mig om sina kompisar och fester eller nar han har brakat med sin tjej....eller sa snackar han skit om min mamma......
Tror han allvarligt att jag vill hora skit om min egen mamma, jag alskar ju henne for fan....
Men om jag skulle saga till skulle han bara saga att jag vore kaxig eller dryg....
Varfor kunde inte mamma ha bott i L.A och traffat en jatte kand kille som vorre jatte rik sa kunde vi leva livet....
Jag skulle alska minsta lilla minut....
Och om ingen tror mig att min pappa behandlar mig som sin kompis sa har jag ett sa javla starkt bevis.....
Han skulle aka och jobba sent och nar han gar ut ur sovrummet dar hans tjej och deras aldsta barn (2ar) sager han:
Hej da alsklingar
Och till mig som sitter i koket sager han.
Hej da amigo.
